Invigning av konstverk i Ljungaviken
En förmodligen klassisk film- eller teaterinledning, är denna: en handfull personer, resta från olika platser, och med olika bakgrund, möts på en i förväg bestämd mötesplats. De ska genomföra något särskilt tillsammans: det är nog oftast en kupp, eller så.
Torsdagen den 2 maj 2019 samlades sju personer på Restaurang Blåregn i Sölvesborg. De tre huvudpersonerna var konstnärerna Elisabeth Svensson, Noa Andersson och Pärra Andreasson. Vid bordet satt också Sölvesborgs kommun kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger och kultursamordnare Pernilla Weirum. Värdparet för lunchen var Sölvesborgshem AB:s dåvarande ordförande Viveka Olofsson, och vd Johan Braw.
En konstinvigning brukar ju handla om ett verk, och gärna med pompa och ståt, eller åtminstone gulblåa band som klipps, och fanfarer som spelas av musikskolans trumpetelever. Den här invigningen var nu lite annorlunda: den innehöll tre verk, och någon officiell annonsering hade inte skett.
”Tanken var att få utrymme för samtal mellan deltagarna, både vid lunchen, och sedan vid de tre konstverken”, säger Viveka Olofsson.
Vid lunchen presenterade sig konstnärerna, och Johan Braw berättade om varför just de valts, för de tre konstverken som Sölvesborgshem köpt till sin nyproduktion där, under perioden 2013-2018.
”Med Elisabets verk i trapphuset i fastigheten Rosenvindan, ville vi ge kunderna något exklusivt”, säger han. ”Pärra Andreassons uppdrag var att med inspiration av Berlin skapa urban street art för Ljungaviken. Och Noa Anderssons stentolkning av en kinesiska tuschmålningar från 1500-talet har gjort en tom yta mellan två hus till en central punkt. Vi är så nöjda och tacksamma för denna fjärde dimension som våra fastigheter har fått.”
På plats anslöt lokalpressen, och konstnärerna berättade vid respektive verk mer om bakgrund och tankarna bakom.
Noa Anderssons verk har fått en renässans i ordet verkliga bemärkelse: första gången det ställdes ut var på H99-utställningen i Helsingborg. ”Verket är en syntes med de vanligaste elementen: bergen, floden, bron och klipporna”, säger han. Stensorterna är Bjärlöv (den grå), Vånga (den röda) och svart diabas. Den sammanlagda vikten: 12 ton!
Pärra Andreassons säger om sin street art-relief, att han har utgått från diagonalen, ”vilket är matematiskt försvarbart”. Det är ”ett graffitimanériskt formspråk, men utan text”, säger han.
Elisabets keramiska sammanfogade reliefer i Rosenvindans trapphus är inspirerade av cykeln, med tanke på Sölvesborgsbron, men kan också kan tolkas som en pendang till en målning av en nu ganska okänd konstnär: Giacomo Balla. ”Målningen som kallas ’Damen med hunden’ är mycket rolig, i övrigt är hans måleri minst sagt mystiskt …”, säger hon.
Pressen fick bra bilder, konstnärerna började prata med varandra på egen hand, blommorna de fick ta emot var vårligt granna. I all enkelhet, men med tid och utrymme för samtal om konsten, blev Ljungavikens tre första konstverk invigda.